Easy Rider

Easy Rider 

Tog en långpromenad i skogen idag med The Byrds i hörlurarna och blev plötsligt transporterad tre år tillbaka i tiden då jag bodde i Göteborg och såg 'Easy Rider' för första gången och kände en såndär kärlek för en bit fiktion som verkligen påverkade mig men sorgligt nog känns allt mer ovanlig för varje år som går. 
Iallafall, The Byrds är ett av banden som utgör det fantastiska soundtracket till filmen som vann mitt hjärta på ett sätt som få filmer har; atmosfären, kulturen, geografin, Peter Fonda's allmäna rävighet och dialogen är alla helt fantatiska. Det känns som att filmen fångar något autentiskt samt effektivt ramar in och speglar ett idealistiskt årtionde precis som det håller på att förfalla och en ny värld skapas. Filmen gav ut 1969 som var ett extremt händelsefullt år både popkulturellt och politiskt; Easy Rider står på kanten och väger mellan frihet och självförstörelse, precis som årtiondet den var en produkt utav. Älskar den. 

Magi

PS. Detta är mitt hundrade inlägg! *klappar mig själv på axeln* 

PS2. Snygg höstlook: