There is a crack in everything, that's how the light gets in
Ännu en superb dag i min nya stad, som avslutades med en 3½ timme lång konsert med en av mina absoluta hjältar; Leonard Cohen. Scenen var helt omringad av skog vilket bara gjorde allt ännu mer magiskt, kunde tyvärr inte göra det rättvisa på bild men lite såhär såg det ut:
Var typ så fint ibland att jag fick tårar i ögonen, och i slutet av varje låt tjöt alla tyskar 'Bravo, bravo!' Och varje gång han sjöng 'and then we take Berlin' i 'First we take Manhattan' riktades allt ljus mot publiken och alla började hurra. Kändes fint att vara där, som hemma.
Nu är klockan snart ett, godnatt på er!
Nu är klockan snart ett, godnatt på er!
No comments:
Post a Comment