Röd Dag

Även om jag bara var sängliggandes i två dagar kändes det som en hel jävla EVIGHET. Blev inte bättre att  jag missade en fest där alla kastar neonfärg på varandra och verkligen behövde ge mig ut och söka jobb. Fortfarande inte helt återställd men när det är 21-gradig värme och röd dag (Tyskland firade 22-årsjubileum av sin återförening igår) måste man ju ut.  Så tog på mig solglasögonen och åkte in till stan med min spanska roomie Marc (PALLAR inte min andra roomie) och kollade in festligheterna som sträckte sig från Brandenburger Tor till Siegessäle och GUD vad skönt det kändes att sakta återgå till det vi kallar civilisation. 

Even though I’ve only been really ill for two days it felt like a bloody ETERNITY. It didn’t feel any better when I found out that I had missed a neon-paint-party and really needed to go out and apply for jobs. I still havn’t recovered fully but when it’s summer-weather outside and a bank holiday (Germany celebrated the 22nd anniversary of its reunion) you simply have to get out of your bed. So I grabbed my sunglasses and my Spanish roome Marc (I can’t STAND my other roomie) and checked out the festivities that started by Brandenburger Tor and ended by the Siegessäle and LORD was it nice to slowly rejoin civilisation!